DE SMIDDA JÄRNKORSEN PÅ EKSHÄRADS KYRKOGÅRD
Av Einar Sundquist, "Ekshärads Socken", tryckt 1969

Ekshärads socken äger det största beståndet av smidda gravvårdar i vårt land. I detta avseende intager kyrkogården en särställning bland rikets kyrkogårdar.
 Järnkorsen har blivit föremål för en ingående beskrivning med teckningar och fotografier i boken Smidda järnkors på Ekshärads kyrkogård av Oscar Jonsson
och Brynolf Hellner. Den följande framställningen bygger på omnämnda bok.
   Järnkorsen har bevarats på sin ursprungliga plats, beroende på att de olika hemmanens gamla gravplatser använts för sitt ändamål av senare ättlingar fram till vår tid.
Korsen har icke blott fått stå utan också omsorgsfullt blivit vårdade.
  Då kyrkan år 1927 renoverades, lät prosten Krook, som då var kyrkoherde, tillvarataga, restaurera och, då långt som det var möjligt, placera in korsen på respektive
hemmans begravningsplatser.  Som hantverkare anlitades den konstförfarne smeden Axel Sjöberg, som också tillverkade en hel del nya kors med de gamla som mönster.
  Gravkors av smidesjärn förekommer i nästan hela Sverige. De äldsta bevarade utfördes i mitten av 1600-talet. Gravvårdarna har tillverkats av material, som varit typiskt för en bygd.
Det är i trakter utan tillgång av lättarbetad sten, som de flesta och äldsta järnkorsen förekommer.
   Det äldsta korset på Ekshärads kyrkogård bär årtalet 1758 och har en triangulär form med en ornering av krokar utkluvna ur järnets kanter. Det krönes av en femuddig stjärna.
Ytterligare tre kors av denna typ finns av yngre datum och med mera påkostad ornering. Här har även de hängande löven tillkommit, av vilka de flesta ursprungligen har bortfallit
och blivit ersatta med nya. Inskrifterna sitter på tvärarmarna. Det yngsta av de triangulära  korsen har rests över klockaren M . I . S. från W. Tönnet, död 1787, och hans hustru.
År 1822 har ditsatts en plåt över sonen Magnus. Det är vanligt, att man vid senare begravningar använt redan befintliga kors och uppsatt nya plåtar. Det var trångt om utrymme
på kyrkogården, varför samma gravplats måste användas flera gånger, vanligen för de närmast anhöriga.
   Av en helt annan typ och utförda med större omsorg är två kors från 1788 och 1789. Nedanför en mindre korsarm med av smala band bildade ändspiraler har de en kvadratisk
ram av fyra järnband med kluvna upprullade ändar. Spiralerna visar ett fint arbete. korsen företer sådana likheter, att de helt säkert måste vara tillverkade av samma smed.
Det äldre korset är signerat: "giort af Iohah. T." Antagligen avser detta klockmakaren Johan Tinglöf. Löven har formen av en romb med genombrutna initialer.
   En grupp på fyra kors är säregna. Det äldre från 1789 har två tvärarmar med en halvcirkel på den övre, och mellan den sitter ett kryss. Spiralerna på detta och den nedre
korsarmen uppvisar en egendomlighet. De är böjda åt samma håll och slutar med tydliga blad. Det andra korset i gruppen visar ett enkelt latinskt kors med sparsam dekorering,
vilket däremot inte gäller det tredje, där tillverkaren visat prov på idérikedom och fantasi. Det fjärde från norra Loffstrand har en era ovanlig anordning med en ring över ett enkelt kors.
De här beskrivna korsen har ett mindre antal armar och med större variationer beträffande formen.
   En korsform med flera armar har blivit den mest utbredda i Ekshärad, och det är dessa kors, som nu sätter sin prägel på kyrkogården. Ett sådant kors har under en ring fem tvärarmar
och uppvisar en rikedom på ornamentala motiv. Överst på armarna sitter två pikar, därunder ett par sättsmidda dockor och under dessa två enkla spiraler avslutade med små blad och på
den näst nedersta armen två spiralgrupper, liknande dem, som avslutar armarna. Den nedersta armen saknar stående ornament. Vidare finns på detta påskostade kors fyra blomliknande
ornament, utformade ur  plåtar och av klockliknande form. Löven har en sågformig kant och är ornerade med små hjärtformiga och runda bucklor.
   Den äldsta inskriften finns på baksidan av den övre plåten och döljes delvis av stammen. Den lyder så: "Danne Man . . . LS döde 1783." År 1799 användes åter korset, och då fick samma
namnplåt tjänstgöra, man vände på den helt enkelt. på den nedersta plåten står det: "Här under vilar gästgivaren : L I S i Norra Skoga: födes 1783  I M S Död 18 10/4 46 Sörjd
och saknad af: Maka: och 4:barn :" Dessa senares initialer är inhuggna på de nedersta löven.
   Ett stycke fram på 1800-talet börjar de mångarmade korsen med rombisk form helt uttränga de övriga typerna, från vilka dock en del dekorativa detaljer hämtats. Från 1840-talet bli dekorationen
rikare, och vid denna tid tillverkades också de flesta korsen. Produktionen avtar sedan hastigt. - - -

--- De hängande löven har inom smideskonsten i vårt land gamla anor. Redan under medeltiden förekommer de på kyrkornas flöjlar, på ljuskronor och ljusstakar, och även nu för tiden är de rätt
vanliga på smiden av detta slag. De ursprungliga löven på gravkorsen var äggformiga, men senare blev björklövsformen den förhärskande. Även här finns prov på varierande utformning.
Löv förekommer med sågformig kant, andra ornerade med stämplade båglinjer, uppåtriktade med vridna skaft, andra åter ornerade med små runda och hjärtformade bucklor.
   Många av de smidda korsen har försetts med utsmyckningar av symbolisk betydelse. Ett från 1812 har överst en sirlig och vackert utförd krona med hänglöv, jungfrusymbolen.
Liknande kronor, prov på konstskicklighet i små detaljer, förekommer på flera kors, bl. a. på det av Lellböss tillverkade från år 1858. Från 1847 härstammar korset med tre kronor överst.
Det är rest över tre barn från Hornnäs, vilka dött på samma dag, offer för rödsotsepidemien, som hemsökte socknen år 1847. Flera kors har överst  en tupp, vaksamhetens symbol.
Här är det kyrktuppen, som går igen.
    Dödens och uppståndelsens symboler, lie och palmkvistar, förekommer på flera av de vid Stjärnsfors smidda korsen. Så återfinnes förståss som krön väderflöjeln i olika modeller och skiftande dekor.
Även drakhuvudet har kommit med, där tungan i drakens gap har formen av en pil.
   Den avlidnes yrke i livstiden kan avläsas på några kors försedda med den dödes attribut. En yxa och en hammare betecknar yxsmeden, ett städ pryder smedens gravkors. Detta sistnämnda attribut
pryder korset över riksdagsman Olof Halfvardsson från Norra Loffstrand, som var smed. Den berömde klockmakaren Tinglöfs kors har tre urtavlor till minne av honom själv och hans två söner.
Inskriften är: "Här viler en mäster."
   Här väljes ut några exempel på inskrifter förutom de nämnda:
"OPS i Östra Tönnet föd 1690 död 1773 des efterlefvande Enka Karin Lars doter föd 1703 död 1791."
På ett kors med enkelt utförande finner vi inskriften : "Hur fader och moder kan väl sörja set eget: Baan. Här under vilar sonen P.B. död s.1803." Ett kors från 1809 är rest över "En mäster vid namn Jon Svensson
som blef föd 1763 död d.16 april 1809" Han var mästersmed vid Föskefors, och på korset sitter fäst hammare och tång. Ett ovanligt stort antal kors bär årtalen 1796 och 1797. Då härjades socknen
av en svår epidemi.
   Man får väl antaga, att åtskilliga järnkors under årens lopp kastats bort av olika anledningar. Följande hemman och gårdar inom socknen är representerade med järnkors på kyrkogården:
Halgå, Loffstrand, Stackerud, Hornnäs, Östra och Västra Tönnet, Hara, Näs, Halla, Byn, Yggenäs, Sälje, Södra Öjenäs, Bergsäng, Emtbjörk, Snöre, Motorp, Mossberg, Elofsbyn, Romboland, Basterud,
Överberga, Norra och Södra Skoga, Lilla Skoga, Hamra, Hole, Föskefors, Råda och Solberg.
   Vilket hemman eller vilken gård, som kan ståta med det vackraste och mest påkostade korset torde nog vara svårt att avgöra. I intet fall torde man kunna återfinna två kors, som är exakt lika varandra.
Händer det kanske, att vandrare på kyrkogården känner en barnslig lust att välja ut det u betraktarens tycke vackraste och intressantaste korset för att stanna inför det i begrundan?
   Man vet inte mycket om tillverkarna av järnkorsen. Ett fåtal har utförts av brukssmederna från Föskefors och Halgå. En föskeforssmed L. G. Norrman f. 1845 har tillverkat ett kors. Det kan nämnas, att
en ättling till honom nu är verksam som konstsmed och har utfört flera gravkors.
    Tack vare närheten till bruken blev smidesjärnet lättare tillgängligt. Det stora flertalet av kors torde ha utförts av bysmeder. Klockmakaren Johan Tinglöf vet man har gjort ett kors. Man känner till
namnet på två smeder, båda bössmeder, och mästare till en grupp av kors. Den ene hette Erik Jonasson (Böss-sme Erk) från Hamra, och den andre Erik Nilsson (Lellböss) var från Hornnäs.
Som förut nämnts har en grupp kors tillverkats av Stjärnssforssmeder.
    Främlingar, som besökt Ekshärad, har upptäckt, att den gamla spånklädda sockenkyrkan och de dekorativa järnkorsen på kyrkogården med dess vackra utsikt över Klarälven skapar en stämningsfull
och säregen miljö. Vi får antaga, att sockenborna gjort samma upptäckt och värdesätter fädernas kyrka och den vackra kyrkogården. Så här uttrycker Jalmar Furuskog sina känslor vid anblicken av
kyrkogården: "Det är gripande vackert att se den stora skaran av järnkors under björkarna. Om det blåser, och det behövs ej mycket, så rasslar det i järnlöven och susar det i björkarna,
 och den lilla människan lyssnar i förundran till denna sång om livets förgänglighet och släktens ändlösa tåg."